liljasvilja.blogg.se

Detta är min historia om att komma ur ett liv med missbruk. Att få ett friskt liv, med nya tankar, inställningar, svårigheterna, och mycket vad som händer i mitt livs största förändring. kommer att dela av mig av mitt eget liv, för att ingen skulle se på mig och gissa att jag har ett dubbelliv som missbrukare. Det här är inget som försvinner bara du blundar, jobbar eller är med vänner. Inte ens om du stoppar huvudet i sanden. Beroendet är en sjukdom, som följer dig dag som natt, varje minut på dygnet , tills du själv sätter stop. "har man bara viljan så är det bara att sluta." är en kommentar som till viss del stämmer men också en kommentar som står mig upp i halsen. För är det verkligen så lätt? Bara att ha viljan? Här kommer jag att skriva om mitt liv när jag tar mig ur ett starkt beroende och ett liv med missbruk.

Älskar hösten och allt som hör den till

Publicerad 2017-10-05 10:08:00 i Allmänt, huskurer, hälsa, höst, missbruk, sjuk,

Godmorgon
 
Idag tänkte jag bespara er lite på mitt prat om allt det negativa mitt missbruk och resan ur det har skapat, nu ska vi va positiva. Kan va lite svårt då jag tyvärr fortfarande är sjuk, det här typiska värken i hela kroppen, alltså, t o m i fingrarna. Nä nu har jag mått såhär ett tag och har velat besöka en läkare bara för att kolla att det "står rätt till". Men nej, jag provade faktiskt KRY appen, som är ny och där man får efter (om man har tur) bara några minuter en läkartid över videosamtal genom appen. URGULLIG läkare, berättade att jag va en missbrukare med ett års nyterhet förutom nu sista gången med smärtstillande, att jag har gått ut och promenerat men även druckit mycket vatten, tagit D-vitamin och vilat. Men han trodde det kunde va en allmän influensa som är vanlig denna tid på året, men mår man inte helt bra psykiskt så kan man faktiskt (utan att va hypokondriker, för det har jag aldrig varit, snarare tvärtom) kan få ont i kroppen och värk. 
Han ville att jag skulle fortsätta med mitt ingefärate och vatten och vila.
Han gav t o m tillbaka pengarna som man betalar, 250kr, som ett vanligt läkarbesök om man inte har frikort.
Mycket nöljd men jag får rida ur denna storm.
 
Många har mycket fördomar mot psykisk ohälsa, endå så lider fler än hälften av Sveriges befolkning av någo typ av psykisk ohälsa, stress etc. Den bästa medicinen (för mig i alla fall) är ju naturen. Är inte naturen fantastisk på att läka en själ? Och jag bara älskar hösten, gå upp på morgonen, man fryser in i märgen, tänder ljus, lindar in sig i en filt och dricker sitt varma te/choklad eller kaffe. Kan de bli mysigare? Jaaaa det kan de..Kolla alla färger.
Min pojkvän och min mamma har aldrig gillat hösten, så va vi ute på svampjakt här förra veckan tror jag och båda säger (efter att ha försökt övertala dom båda i tio år) -joo men du har ju rätt Lilja, hösten är ju vacker, mysig och t o m luktar gott. Jaaaaaaaa jag har ju sagt det :) Alla färger och former som människan inte kan skapa utan som bara naturen kan.
ps, kan ännu inte få in mina bilder i nya datorn så bilden är lånad
 
 
Min positiva skagöra-lista nu i höstmörkret
1. Stanna upp och titta på allt
2. LUKTA ( ja om du inte är på ett ställe där du vill känna doften) te x i skogen eller vid sjön.
3. Leta svamp
4. Orkar du inte, sätt dig bara utanför huset/lägenheten eller tältet och bara sitt, även om de bara är i två minuter, då har du ju suttit där i två minuter i alla fall.
4.Tänd ljus (men lämna inte ljusen) ;)
5.Ge någon en kram ( familj, din käresta, katt, hund, marsvin, dig själv eller din nallebjörn)
6.Kolla på en bra film eller serie. (Ja de är okej att kolla på film en hel dag fast solen skiner, den kommer skina snart igen.
7. Skitsvårt, (men gör det) innan du somnar, säg till dig själv att du duger som du är. VA DIG SJÄLV!
 
Jag ska försöka hitta en ny hobby... funderar på de där med matlagning..... MEN.... Jag har ju inget intresse alls för det, men de skulle ju va roligt att kunna göra mer än två köttbullerätter (nä jag kan göra mer faktiskt) lite i alla fall... Sen undrar jag, skriver man iallafall eller i alla fall? Hm får fundera på det under dagen. Får komma tillbaka till det ämnet senare.
 
Har ni tips på huskurer nu när jag är sjuk så kommentera mer än gärna.
 
Kram och va rädda om er.
-Stå upp för dig, vem du är, oavsett kön, läggning, färg, tro och för vad du tror på-
 
Kärlek/ Lilja
 

En kopp te bakom ett osynligt galler

Publicerad 2017-10-04 10:46:24 i Allmänt, livet, missbruk,

 
 
 
Godmorgon.
 
Klockan är strax efter 10 och jag sitter här med en kopp te, lite lugn musik och Nyhetsmorgon på tvn. Några tända ljus. Men endå så känns det inte helt okej idag, men de får väl vara så. Jag har svårt att acceptera att man har dessa dagar med värk, ingen lust alls för nånting, kroppen bär mig inte, yr och jag vill inte mer och tyvärr så tycker jag att dom kommer oftare och oftare. Men min lilla Krabat måste ju ut och han tycker om när jag vaknar och kommer upp till honom, så nu ligger han med huvudet på mitt knä och såsar efter hans frukost.
Tyckte bilden (nedanför) speglade mitt humör idag. En kopp te men i bakgrunden sitter man bakom galler. Ett missbruk försvinner ju inte bara över en natt. Jag önskar så att jag hade vetat redan innan vad de va jag gav mig in på. Fanns säkert flera som försökte säga det till mig men jag lyssnade inte, ville inte höra kanske. Måste uppleva för att fatta poängen. Men så är väl jag och de får jag väl acceptera.
 
Jag har provat många olika behandlingar och fått hjälp att sluta i mer än 12 år, men jag tror inte att jag va redo då. Sen förra året, i slutet av september så tackade jag ja till ett sista försök i öppenvården, de va liksom mitt enda val om jag skulle bli över 35, ens 30 faktiskt.
Dom ville att jag skulle läggas in på BAS (BeroendeAkuten på St:Görans sjukhus) för avgiftining på Tramadol, Xanor, Amfetamin, Kokain, Cannabis, Elvanse etc.. Detta va på en fredagen, jag tackade ja om jag fick läggas in nästkommande måndag. Dom gick med på de, tyckte det va bra av mig att ta det steget.
Men den kvällen så va jag, efter att ha skjutsat hem två kompisar ensam hemma. Jag drack vinet som egentligen skulle ha varit till lördgen efter.(och jag ska nämna att jag sällan dricker alkohol) De blev väl nån sömntablett också tror jag.
Får ett sms av en gammal kompis som frågar om jag vill komma dit och hänga. Jag vet ju att hela hans lägenhet är full av droger, så jag tackade ja, satte på mig mjukisar, tog min MK väska, mobil och bilnycklarna. Satte mig i bilen (är själv emot Drink N Drive) har t o m haft föreläsningar om det, men jag tänkte inte klart... Hann väl köra i 10 min innan jag ser i backspegeln att de blinkar rött och blått. Ja de va ju bara att stanna och erkänna att jag hade druckit.... Så efter mer än 12 år med körkort utan ens en fortkörning så tog dom körkortet på plats, de blev indraget i två år, jag måste ta om det från början igen en dom i tingsrätten och 50 timmars samhällstjänst.
 
Va väl sådär halv roligt att komma tillbaka på måndagen och berätta vad som hade hänt, men de gjorde också att jag la av med all skit över en natt, la in på mig på avgifning och blev insatt på en underhållsnehandling.
Den 1/10-17 så hade jag varit utan körkort i ett år, och hållt mig helt drogfri. Men jag mår verkligen inte bra.
Nu har jag äntligen funnit någon inom beroendevården som jag har stor respect för och stort förtroende för. Hon har varit en klippa för mig. 
Men förra veckan kom det, som ett brev med posten.. Jag tog mitt första återfall. Tog dock inga droger, utan jag tog smärtstillande och lugnande. När jag mår såhär så har ju det varit mitt enda sätt att handsks med det, att ta piller eller droger. Det är ju faktiskt de enda jag vet i både tonåren och i vuxen ålder. Att droga på allt man känner.
De är ju väldigt lätt att man hamnar i samma gamla hjulspår, men jag ringde upp min behandlare och sa som det va.
Så jag fick tillsammans med henne lägga upp en plan att ta tre dagar f o m imorgon torsdag att trappa av och sluta. Igen.
Jag vill ju inte vara beroende längre, men fan så in i helvete va svårt det är. Jag önskar bara att det kunde finnas en facitbok där de står hur jag ska göra och när.
Inte alls lika peppad denna gång men antingen så väljer jag ena vägen och ger mitt liv åt drogerna, eller så skärper jag till mig och tar tag i mig själv nu, 
Men jag är rädd.
 
Inte så att jag vill va som alla andra, men jag skulle vilja ta en dammsugare i skallen och suga ur allt, bara leva som att droger aldrig funnits, men endå vill jag ju ha kvar min erfarenhet av den mörka sidan av vårat samhälle för att just kunna hjälpa andra, men jag måste bara hjälpa mig själv först.
 
Jag hoppas att ni får en toppendag och va rädda om er och varandra.
 
-Döm aldrig någon om du ite vill bli dömd själv-
 
Kärlek Lilja
 
 
 
 
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela