liljasvilja.blogg.se

Detta är min historia om att komma ur ett liv med missbruk. Att få ett friskt liv, med nya tankar, inställningar, svårigheterna, och mycket vad som händer i mitt livs största förändring. kommer att dela av mig av mitt eget liv, för att ingen skulle se på mig och gissa att jag har ett dubbelliv som missbrukare. Det här är inget som försvinner bara du blundar, jobbar eller är med vänner. Inte ens om du stoppar huvudet i sanden. Beroendet är en sjukdom, som följer dig dag som natt, varje minut på dygnet , tills du själv sätter stop. "har man bara viljan så är det bara att sluta." är en kommentar som till viss del stämmer men också en kommentar som står mig upp i halsen. För är det verkligen så lätt? Bara att ha viljan? Här kommer jag att skriva om mitt liv när jag tar mig ur ett starkt beroende och ett liv med missbruk.

En kopp te bakom ett osynligt galler

Publicerad 2017-10-04 10:46:24 i Allmänt, livet, missbruk,

 
 
 
Godmorgon.
 
Klockan är strax efter 10 och jag sitter här med en kopp te, lite lugn musik och Nyhetsmorgon på tvn. Några tända ljus. Men endå så känns det inte helt okej idag, men de får väl vara så. Jag har svårt att acceptera att man har dessa dagar med värk, ingen lust alls för nånting, kroppen bär mig inte, yr och jag vill inte mer och tyvärr så tycker jag att dom kommer oftare och oftare. Men min lilla Krabat måste ju ut och han tycker om när jag vaknar och kommer upp till honom, så nu ligger han med huvudet på mitt knä och såsar efter hans frukost.
Tyckte bilden (nedanför) speglade mitt humör idag. En kopp te men i bakgrunden sitter man bakom galler. Ett missbruk försvinner ju inte bara över en natt. Jag önskar så att jag hade vetat redan innan vad de va jag gav mig in på. Fanns säkert flera som försökte säga det till mig men jag lyssnade inte, ville inte höra kanske. Måste uppleva för att fatta poängen. Men så är väl jag och de får jag väl acceptera.
 
Jag har provat många olika behandlingar och fått hjälp att sluta i mer än 12 år, men jag tror inte att jag va redo då. Sen förra året, i slutet av september så tackade jag ja till ett sista försök i öppenvården, de va liksom mitt enda val om jag skulle bli över 35, ens 30 faktiskt.
Dom ville att jag skulle läggas in på BAS (BeroendeAkuten på St:Görans sjukhus) för avgiftining på Tramadol, Xanor, Amfetamin, Kokain, Cannabis, Elvanse etc.. Detta va på en fredagen, jag tackade ja om jag fick läggas in nästkommande måndag. Dom gick med på de, tyckte det va bra av mig att ta det steget.
Men den kvällen så va jag, efter att ha skjutsat hem två kompisar ensam hemma. Jag drack vinet som egentligen skulle ha varit till lördgen efter.(och jag ska nämna att jag sällan dricker alkohol) De blev väl nån sömntablett också tror jag.
Får ett sms av en gammal kompis som frågar om jag vill komma dit och hänga. Jag vet ju att hela hans lägenhet är full av droger, så jag tackade ja, satte på mig mjukisar, tog min MK väska, mobil och bilnycklarna. Satte mig i bilen (är själv emot Drink N Drive) har t o m haft föreläsningar om det, men jag tänkte inte klart... Hann väl köra i 10 min innan jag ser i backspegeln att de blinkar rött och blått. Ja de va ju bara att stanna och erkänna att jag hade druckit.... Så efter mer än 12 år med körkort utan ens en fortkörning så tog dom körkortet på plats, de blev indraget i två år, jag måste ta om det från början igen en dom i tingsrätten och 50 timmars samhällstjänst.
 
Va väl sådär halv roligt att komma tillbaka på måndagen och berätta vad som hade hänt, men de gjorde också att jag la av med all skit över en natt, la in på mig på avgifning och blev insatt på en underhållsnehandling.
Den 1/10-17 så hade jag varit utan körkort i ett år, och hållt mig helt drogfri. Men jag mår verkligen inte bra.
Nu har jag äntligen funnit någon inom beroendevården som jag har stor respect för och stort förtroende för. Hon har varit en klippa för mig. 
Men förra veckan kom det, som ett brev med posten.. Jag tog mitt första återfall. Tog dock inga droger, utan jag tog smärtstillande och lugnande. När jag mår såhär så har ju det varit mitt enda sätt att handsks med det, att ta piller eller droger. Det är ju faktiskt de enda jag vet i både tonåren och i vuxen ålder. Att droga på allt man känner.
De är ju väldigt lätt att man hamnar i samma gamla hjulspår, men jag ringde upp min behandlare och sa som det va.
Så jag fick tillsammans med henne lägga upp en plan att ta tre dagar f o m imorgon torsdag att trappa av och sluta. Igen.
Jag vill ju inte vara beroende längre, men fan så in i helvete va svårt det är. Jag önskar bara att det kunde finnas en facitbok där de står hur jag ska göra och när.
Inte alls lika peppad denna gång men antingen så väljer jag ena vägen och ger mitt liv åt drogerna, eller så skärper jag till mig och tar tag i mig själv nu, 
Men jag är rädd.
 
Inte så att jag vill va som alla andra, men jag skulle vilja ta en dammsugare i skallen och suga ur allt, bara leva som att droger aldrig funnits, men endå vill jag ju ha kvar min erfarenhet av den mörka sidan av vårat samhälle för att just kunna hjälpa andra, men jag måste bara hjälpa mig själv först.
 
Jag hoppas att ni får en toppendag och va rädda om er och varandra.
 
-Döm aldrig någon om du ite vill bli dömd själv-
 
Kärlek Lilja
 
 
 
 
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela